När Vasa seglade ut på sin jungfruresa fanns ungefär 150 människor ombord. De flesta var sjömän. Skeppet var på väg till flottbasen Älvsnabben i Stockholms skärgård, där 300 soldater väntade på att få gå ombord. Totalt skulle cirka 450 man trängas på Vasa.
Under Vasas tid bemannades flottan främst genom utskrivningar. Det var alltså få professionella sjömän på skeppen. Män mellan 15 och 60 år kunde skrivas ut ut till flottan. Många av dem återvände aldrig hem igen.
Ett av de 25 skelett som hittades på Vasa. De har nyligen
analyserats och bekräftar bilden av ett hårt liv i flottan.Båtsmännen och soldaterna levde, sov och åt på golvet mellan kanonerna på batteridäcken. På Vasa skulle sju man klämmas in mellan varje kanonpar. Det blev oerhört trångt. Maten var mycket dålig - gryn, torkade bönor, torkad eller saltad fisk. Och öl för att skölja ner det hela. Färsk mat var högst ovanligt. Resultatet blev bristsjukdomar som skörbjugg. Dödligheten var mycket hög ombord - och det var sällan genom sjöstrid folk dog.
Året då Vasa seglade - år 1628 - var ett svårt år för männen i flottan. Amiral Henrik Flemings eskader blockerade Danzigs hamn, utanför polska Preussen. Två tredjedelar av besättningarna var sjuka, döende eller "kastade överbord" (begravda till sjöss). " Sedan vi avseglade från Kalmar är 30 döda och ej mer än sju båtsmän och tolv soldater vid hälsa på mitt skepp", skrev amiral Henrik Fleming. Han hade bara 19 arbetsföra män istället för 115.
En annan plåga var ledan. Många skepp låg i hamn eller kryssade i blockad jänst - det fanns inte mycket att göra. Framför allt inte för soldaterna ombord. Deras arbete var att slåss i sjöstrid - något som inträffade mycket sällan. Livet ombord blev långtråkigt och stillasittande på gränsen till det outhärdliga. För att fördriva tiden spelade man spel - officerarna föredrog det tjusiga brädspelet.
Det högre befälet hade det bekvämare än manskapet. De sov i utfällbara kojer, istället för direkt på golvet. Kajutan på Vasa var inredd som ett slottsgemak, med skulpturer på väggarna. Befälet fick också bättre mat. Men något lyxliv var det absolut inte tal om.
