Den 24 april 1961 bröt skeppet Vasa vattenytan, efter 333 år på havets botten. Då hade äventyret Vasa redan pågått i fem år.
Efter ett träget arkivarbete och letande i Stockholms ström lyckades vrakspecialisten Anders Franzén 1956 lokalisera Vasa. Franzén fick snabbt stöd för tanken att bärga skeppet - bland annat från marinen och bärgningsbolaget Neptun.
Vasas upptäckare Anders Franzén.
Vasa låg på 30 meters djup - vilket räknas som djupdykning. Marinens tunga dykare under ledning av Per Edvin Fälting tog sig nertill skeppet och lyckades spola fram sex tunnlar i leran under henne medhjälp av speciella sprutmunstycken. Genom tunnlarna drogs stålkablar, med vilka två lyftpontoner på ytan skulle dra skeppet ur leransgrepp. I augusti 1959 var det dags för första lyftet.
Osäkerheten var stor - skulle det gamla träskeppet hålla, med många ton barlast i skrovet? Jodå. Vasa höll. I 16etapper lyftes hon till grundare vatten för att tätas och förstärkasinför sista lyftet - till ytan!
Vasa bryter vattenytan 24 april 1961Dagen då Vasa skulle bryta vattenytan stod Sverige stilla. Press, radio och TV från hela världen fanns på plats -svensk TV gjorde något så ovanligt som en direktsändning. Det fanns knappt en TV att köpa längre - alla var slutsålda inför lyftet. Skolbarnen skolkade, arbetsplatser avstannade - till och med på BB var det lugnt, berättade en förvånad sjuksköterska.
Klockan 9.03 den 24 april 1961 kom det stolta regalskeppet åter upp till ytan. Först ombord var Anders Franzén och Per Edvin Fälting. Hela sommaren 1961 grävdes skeppet ut av arkeologer. En orörd bit av 1600-talet fanns plötsligt mitt ibland oss.
1962 öppnade Wasavarvet - det provisoriska museet. Skeppet och alla fynden konserverades. Det var ett gigantiskt arbete. Under 17 år sprutades Vasa med polyetylenglykol - PEG. En kemisk lösning som ersätter vattnet i sjödränkt trä för att undvika sprickor.
Det nya Vasamuseet öppnade 1990.
